måndag 26 december 2011

Intervju med guldmedaljören Elina Nilsson



Kampsportaren och VM mästarinnan Elina Nilsson som även utsågs till årets förebild och årets mästarinna under Kamsportgalan 2011. I intervjun berättar guldmedaljören bland annat om hur det känns att ta VM-guld i thaiboning.

Jag träffar Elina Nilsson vid Hotell Hanson på Sveavägen i Stockholm. Precis som jag själv är Elina ny i Stockholm så jag får möta upp henne en bit bort från hotellet på Sveavägen där hon står och tittar efter mig. Hon hälsar artigt och vi promenerar tillbaka till hotell Hanson där jag redan tagit plats vid i hotellets lobby. Hotellet är väldigt hemtrevligt och lugnt men ger samtidigt ett glamoröst intryck. Jag går över till baren där det trevliga och hjälpsamma personalen står för att beställa, jag frågar Elina vad hon önskar att dricka. Medan hon funderar frågar jag om hon dricker alkohol och föreslår skämtsamt ”kanske ett glas vitt, rött”? Hon svarar snabbt och bestämt ”inte när jag tävlar och det ska jag om två och en halv vecka” Hon funderar på te men bollar tillbaka frågan till mig samtidigt som hon ger en min av att man någon gång borde göra det man inte får, nämligen ta varsitt glas vitt trots allt, och så blev det med en känsla av att man gjorde något spännande och ”otillåtet”.

Vi sjunker ner i dem bekväma fåtöljerna. Jag hade förberett intervjufrågor, men trots att vi aldrig träffats tidigare hamnar vi snabbt i en diskussion kring kampsport, träning, yrken för att nämna några av dem områden vi tar oss igenom. I takt med att vi sjunker ner i fåtöljerna flyter diskussionen på som om vi känt varandra i åratal. Datorn står orörd och jag får skynda att sätta igång inspelningen på mobilen för att inte missa något intressant i den redan påbörjade diskussionen.

”2011 har verkligen varit ditt år” Hon håller med fast det är lite som en påminnelse för henne när jag rabblar upp allt hon åstadkommit detta år och förstår att hon har en sund distans till sina framgångar och det lyser i hennes ögon när hon tänker tillbaka på året.

”jo men i år har det gått jättebra det har det, och det är roligt med kampsportsgala för det är så festligt, man umgås och träffas utanför arenan, klä upp sig och äta god mat, sen är det bra medialt också”.

Det slår mig att Elina faktiskt nyligen tog VM-guld i thaiboxning samt guld i Nordiska mästerskapen. Jag ser inte en skråma på hennes ansikte.

Vad för slags tankar och känslor väcks under ett VM mästerskap?

Jag tror egentligen inte mina tankar skiljer sig så mycket om det är en lokal klubbtävling eller VM. Det är klart att allting blir så mycket större på ett VM, känslan är ju att det är mycket, mycket mer som står på spel men egentligen om jag skulle bryta ner mina tankar så skulle dem vara precis likadana..

Jag hade bara fokus på att vinna och ingenting annat. Den känslan... alltså precis när domaren höjer armarna då är det en sån här omedelbar fullkomlig glädje man känner direkt, det går inte riktigt att förklara men man känner direkt efter att det är jätte, jätte stor glädje och ganska mycket lättnad, för att jag har ju lagt ett ex antal timmar och slit för att nå dit och då är det så skönt att man gjorde den resan och sen så får man ju krön med guld.

Hon berättar att det lägger sig lite när man springer och ska lämna dopingprov, ta emot medaljen osv men det är skönt att ha tagit sig hela vägen, hon beskriver det som en tillfredställelse man känner inifrån hela vägen ut i fingerspetsarna. ”… mitt i allt så satt jag ner på arenan på knä vid min väska och då kom det en våg av glädje så då bara skrek jag rakt ut för att det är så svårt att sätta ord på vad man egentligen känner”.

På frågan om hon ville göra om det svara hon JA innan jag ens hann med frågan och skulle gärna vilja ta allting ett varv till ”jag skulle gärna vilja gå SM, VM och EM nästa gång också. Sen är det kul att träffa landslaget och det är kul att tävla på stora tävlingar. Alltså jag älskar ju det jag gör.. jag älskar att träna hårt och förberedda mig för tävlingar det tycker jag är ett helt fantastiskt projekt”.

Det finns en del fördomar mot kampsport och dem som utövar kampsport, speciellt MMAare. I ringen och buren ser Elina väldigt hård ut. Så här när man träffar Elina "in real life" känns hon oerhört lugn och avslappnad med sin härliga dialekt, en blandning av skånska och göteborgska.

Elina vill gärna sticka hål på den fördomsbubblan som finns om kampsport.

Jag möter fördomar men om någon kanske frågar mig som du har gjort nu och jag berättar det då kan de nästan bli förvånade och tänka... men du är ju inte ointelligent, du är ju inte kriminell, du ser inte vårdlöst ut. De har väldigt mycket fördomar kan jag uppleva ibland, att de tror att det är människor med väldigt mycket inneboende aggressioner som har haft problem i barndomen och behöver få ut sina frustrationer genom att slå andra människor. Men så fort människor bemöter mig eller kommer ner till klubben så ändras deras syn. Jag tror de bygger väldigt mycket på okunskap och fördomar. Jag pratar gärna om det med någon som har fördomar för jag vill gärna sticka hål på den fördomsbubblan som fortsätter bygga upp fördomar. Jag sitter ju med verklig bild på hur det är eftersom jag sysslar med det så jag brukar nog rätt ofta prata om det och förklarar att kommer du ner på min klubb då är det som vilken idrottsförening som helst, det är helt vanliga killar och tjejer som tränar och det är en blandning av alla möjliga människor som läkare, lärare, jurister mm.


Egentligen skulle jag vilja jobba mycket mer med att knäcka fördomar i idrotten i stort. För mig spelar det ingen roll om det är fotboll, kampsport eller hockey. Idrott som idrott och det är de som får bort ungdomar från tristess, alla som har varit med i en förening vet ju vilken gemenskap det är, träffar kompisar, man tränar och man mår bra och håller sig frisk. Det är viktigt att lyfta upp andra idrotter också vi är alla olika och tycker om olika saker och det ska inte spela någon roll egentligen vad man gör utan det som är viktigt är att man aktiverar sig fysiskt, tränar och äter bra och att man lär sig ta hand om andra människor, för när man är i en klubb känner man ansvar för varandra och man samarbetar, och hur kul är det inte att träna med andra som peppar dig och hjälper dig vilket får en att utvecklas snabbare och det är roligare.

Tror du det kommer bli mindre fördomar med tiden?


Jag tycker nog att Det har ändrats lite redan, det är mindre fördomar nu än vad det var förut. Dels för att kampsport finns mer i media och det blir mer insyn och folk får mer kunskap och då ändras ofta bilden av det. Och tittar man på reklamskyltar för vanliga gym så ser man ofta tjejer och killar med lindor och handskar, alltså kampsport ser man på helt vanliga kommersiella gym också och vi får jättemånga som börjat med boxaerobics på gym men som vill känna på den riktiga kampsporten. Det kommer rätt många från gym till klubben därför att det är ju roligt att träna och de flesta tävlar ju inte för man behöver inte tävla, och det är ju skitbra träning allsidig träning och mycket blandade folk.


Hur ser du på mental träning?

Det har hjälp mig mycket. En del tror att jag har fått grattis då jag fick lära mig från när jag var jätteliten om hur det är att tävla, hur det känns att vinna och hur det känns att förlora så jag har varit ganska van vid känslorna, men jag har inte alltid varit medveten om dem.. men när jag blev vuxen så tror jag att jag medvetande gjorde dem känslorna mer, satte mer ord på det. Läste jättemycket, alla de klassiska böckerna som Plate.. jag har aldrig gått på någon skola men jag har köpt mycket böcker och läst själv. Jag tror på det mentala jätte jätte mycket. Dels visualiserar jag nog en del och rätt mycket målbildsträning så jag kan lätt plocka upp känslor och tankar som jag har känt vid tidigare tävlingar och situationer både när de har gått dåligt och när det har gått bra, jag kan bara plocka fram de och känna de och sen kan jag använda de till vad jag behöver använda de till. Man måste träna på det jag tror att man måste lägga tid på det man måste engagera sig i det för jag tror inte att det kommer gratis. Man kan läsa böcker och det låter jättebra och logiskt på alla sätt men om man inte plockar in det och jobbar med det då tror jag inte att det kan hjälpa, man måste överbrygga boken till den egna verkligheten.

Hur hanterar du förluster?

Min första proffsmatch kommer jag aldrig glömma. Jag kände att jag var oslagbar när jag gick in men förlorade och blev väldigt besviken och väldigt ledsen för att jag ville verkligen vinna ,så jag var sur ett tag men sen gick det över. Jag älskar att vinna det gör jag men jag älskar resan också, det som är spännande är ju att man är där i ringen och få använda sina verktyg så bra man kan. Vad händer om man förlorar egentligen jo solen går ju upp igen, visst det är inte roligt det är bittert att förlora men livet går vidare. Det finns anledningar till varför man inte vann matchen och jag tänker, vad var anledningarna... varför blev det så och sen plockar jag upp dem trådarna och ser till att det aldrig händer igen.

Hur jobbar du med Kosten?

Jag har lärt mig mycket om kost på vägen. Det jag märker är hur stor skillnad det är på hur bra jag presterar på träningarna om jag äter bra och balanserad mat än om jag slarvat och ätit dålig. Det är stor, stor skillnad på hur jag resterar och hur jag mår så jag slarvar inte med maten för jag vill inte ha dåligt träningspass, jag vill inte förstöra en träning. Jag mår bäst när jag inte äter för mycket kolhydrater för jag blir trött av för mycket kolhydrater. Jag äter kolhydrater på morgonen för att ha tillräckligt med bränsle, sen äter jag mycket kött och fisk och grönsaker och jag äter inte kosttillskott. Har du ätardagar? Nej det har jag faktiskt inte. jag har inget behov av ätardag, när jag väl går in i en period när jag ska förberedda mig då är jag inte intresserad av en ätardag så det skulle vara väldigt onödigt för mig, däremot kan jag ha perioder där jag inte tränar lika hårt och tar det lite lugnare med träningen och då kan jag äta sånt jag inte brukar äta. Men det är jättemånga som har ätardagar och det funkar bra för dem.

Hur ser dina framtidsplaner ut?

Nu bor jag Stockholm och ska stanna här i två år och då ska jag satsa mest på thaiboxningen för MMA kräver så mycket mer träning och man ska helst kunna träna flera pass om dagen för att vara så bra och hålla liksom en hög nivå, och det känner jag att jag inte kan prioritera nu för jag måste utbilda mig för det är också viktigt, man måste ha någonting att falla tillbaka på.

Tidigare har Elina pluggat ekonomi på handels men det visade sig att det inte riktigt var hennes grej och studerar i dag på nytt vid polishögskolan i Stockholm, ett yrke som alltid funnit i hennes tankar. ”Jag tycker om att jobba med människor, och för människor. Jag bryr mig mycket om vad som är rätt och vad som är fel och jag tycker om att kunna påverka det, och kunna påverka samhället för man kan ju påverka om man vill”

Tack Elina!

Liberta

4 kommentarer:

  1. Trevlig intervju!! Roligt att få en inblick i en framgångsrik sportsmans liv. Jag tycker Elina verkar väldigt klok som tänker på utbildning och att ha ett jobb att falla tillbaka på. Allting har sin tid och speciellt inom kampsport kan jag tänka att man inte kanske klarar av toppen i hård konkurrens i en högre ålder.

    Tack för en intressant intervju! /Maria

    SvaraRadera
  2. Tack, visst är det så! Elina är verkligen en inspirerande person!

    mvh,
    Liberta

    SvaraRadera
  3. Mycket klok, så roligt och inspirerande att läsa!

    SvaraRadera
  4. Hej, en mycket inspirerande intervju. Ett nöje att läsa!
    mvh,V

    SvaraRadera