måndag 7 februari 2011

Idrott och kön



Hur många är det som har bra minnen från gympan i skolan? Alla vill vi vara med och idrotta, motionera eller aktivera oss på något sätt, men inte kanske på samma sätt. Den stora frågan i dag inom idrottspolitik är om idrottsrörelsen är tillräckligt stor för att tillgodose allas olika behov och ambitionsnivåer.

Skolan skapar dålig erfarenhet av idrott och sport för många vilket leder till att barn och ungdomar tar avstånd från sport och idrott i vuxen ålder. Det måste ske en förändring! Det måste bli mer jämlikt och rättvist för den är till för alla och måste anpassas så. Jag vet inte hur många gånger under mina hälsoutbildningar vi har diskuterat skolans idrott och dess brister, men det händer inte mycket nytt inom det området.

Jag personligen tillhörde den grupp som alltid var med på gympan, för det var alltid två grupper, de som alltid var med (flest killar) och de som aldrig var med (flest tjejer), i alla fall inte socialt eller mentalt utan i så fall var fysiskt med för betygens skull.

En typisk gympa lektion enligt många liknar...
"läraren, som oftast är manlig lärare skriker att det blir Fotboll (igen)... killar och någon enstaka tjej skriker av glädje, även de killar som inte är så glada känner att de måste skrika för att inte hamna utanför "det manliga fotbollen" och resten av klassen är sjuka på ett eller annat sätt och får hitta på alla möjliga ursäkter för att slippa delta i något man upprepade gånger har fått höra att man är dålig och bara är i vägen. Ångesten växer i många magar och det kan likna mobbning.

Det är många som känner sig i vägen och utanför på gympan, det är många som mår dåligt och försöker prata med läraren som aldrig tycks lyssna.

Här tappar skolidrotten sitt syfte och värde och det är inte alls det som är meningen men ändå görs det om och om igen.

Varför är det så?? Jag tycker att det brister ända från regeringen, till skolverket, till rektorn och till läraren. Det måste ske förändringar på alla nivåer.

Vad blir resultaten av skolidrottens enformiga lektion och hur drabbar det könsfördelningen ur ett genusperspektiv?
Det finns inte många kommuner utan könsdiskriminering och med samma möjligheter till killar och tjejer inom idrotten. När det gäller fotboll fördelas träningstiderna enligt kön och inte efter vilken serie man tillhör i nästan alla kommuner. I en rapport kan man se att idrottsanläggningarna används 70% av män och pojkar och 30% av damer och flickor, vilket är en extrem snedfördelning, vad hände med jämlik- fördelningen?

Det råder en extrem könmaktsordning inom idrotten och speciellt fotbollen då den klassas som en nationalsport. Umeås kommun är den enda i Sverige som har kämpat för en könsneutral fördelning inom fotboll och lyckats. Tidigare har alltid män och pojkar fått välja träningstider och lokaler medan damerna och flickorna fått ta det som blivit över, men så är det inte idag.

Ett exempel på hur det kan se ut i resten av landet:
"Som för Malmö FF:s damlag som trots att de kämpade
med UIK om ligaguld - inte fick beträda Malmö Stadion.
MFF:s herrlag sa nej. De fick hålla till på betydligt
mindre Malmö IP där de snällt fick vänta på att IFK
Malmös herrlag valde träningstider.
Eller Djurgården/Älvsjö som två veckor innan säsongstart
i år inte har klart med hemmaarena. De fick till sist
hålla till på Kristinebergs IP".
(ur: fotbollen är rund och rättvis i Umeå av Göran Nordell).

Om man går tillbaka till fotbollen och skolidrotten så kan man kanske få några svar om könsfördelningen inom fotboll och andra sporter. Det är en känsla av självklarhet som skapas hos killar och tjejer i ung ålder och som håller i sig i vuxen ålder.

Det är också en fråga om normer och värderingar och genusperspektiv måste få tillåtas ta större plats i samhället för att båda könen ska ges lika villkor och värde, att få vara olika men med lika värde.


Liberta

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar